3 år har passerat, livet har haft sin gång.
Döden, ångest och självhat är ett minne från ett tidigare liv.
Jag överlevde men flera dog på vägen.
Tidigare tankar och dogmer har satts på sin spets, i slutändan så var det aldrig fel på mig, det var fel på Stockholm, jag var en saltvattensfisk i bräckt vatten.
Jag umgicks med vampyrer och blev en sådan själv, självbevarelsedrift antar jag...
Insikten att jag hela mitt liv kämpat emot mitt sanna jag, jag försökte vara det som förväntades istället för den som jag ville vara.
Jag var en människa i maskopi med vålnader och demoner, jag kämpade för att leva medans de sög livet ur mig, nu kan jag stolt säga att "jag hör till de få som kan leva".
