Handbok för hantering av döda.

Jag känner ingenting, varken mer eller mindre än vad jag kände för 2 dagar sen när detta dödsfall var okänt för mig, det ända jag märker av det är att jag är extra trött, ingen sorg, ingen saknad, ingenting.
Idag är det gravöl, det stör mig mer att mina rutiner rubbas än att någon jag känner har dött.
Inte ens alkoholen frammanar några känslor.
Det är märkligt ändå att jag på något sätt tror att handlingen av att skriva ner mina tankar skulle få mig att rannsaka mitt eget känsloliv och framtvinga någon form av känsla.
Men nej.


III: Where in the world is Michael Rockefeller

"Speculation on cannibalism was cranked up a notch in Paul Toohey’s book Rocky Goes West, in which the author claims that Rockefeller’s mother had hired a private investigator to make the journey to Papua New Guinea in order to try and uncover clues on her son’s disappearance. According to Toohey, the investigator made contact with the Asmat and traded his boat engine for three human skulls, which the tribe said were the skulls of the only white men they had ever killed. Convinced that one of the skulls must be that of Michael Rockefeller, the private investigator allegedly brought all three of them back to New York. The veracity of this story has been the subject of some debate, but the History Channel show Vanishings claimed to have uncovered evidence that Rockefeller’s mother had indeed handed over a $250,000 reward to the investigator, which had been offered for any definitive evidence as to Michael Rockefeller’s ultimate fate. What that evidence truly was remains a mystery."
"During his extensive investigation, Hoffman would piece together a grim picture of Rockefeller’s final hours. Hoffman was able learn of how not long before Rockefeller’s expedition and subsequent disappearance, a Dutch official named Max Lapré had set out to squash a bloody, all-out cannibal war between two Asmat villages that had spun out of control. A patrol was sent out to investigate and when they arrived at the village of Otsjanep, they were met with Asmat warrior headhunters armed with arrows and spears, who then began a ritual and dance preparing for imminent battle. The panicked Dutch patrol had opened fire upon the warriors and killed five of them before retreating."

II: Hallonsoda & "fimp"




Att abstrahera information till den milda grad att det slutar vara information och övergår i en ickelinjär sekvens av ingenting.
Anti-tesen till information.

II: The truth is out... there? ---->???/Here be dragons


http://www.cultofweird.com/paranormal/monsters-in-america-map/

I: Det är inte tillräckligt att jag lyckas, andra ska misslyckas!


Jag ångrar ingenting, varken att jag mordhotade dom eller att jag isolerade mig från alla.
Jag ångrar INGENTING jag sagt, gjort eller önskat.
Problemet med att sväva runt i den eviga egotrippen som kallas livet är att det är nästintill omöjligt att inte sätta sig själv i centrum och sedan bli desillusionerad när det kommer fram att den personliga resan inte är något som andra tar hänsyn till.

"buhu jag är olyckligt kär" bla bla bla, ingen bryr sig, inte ens jag orkar bry mig.
Jag är inte ens kär, jag vill bara kunna bestämma över människor, det gör mig kanske till en emotionellt störd och hemsk människa, men det skiter jag fan fullständigt i.

del 2: Prologue

Jag kan inte längre föra simpla mentala narrativ, vanligtvis stängda dörrar har för natten öppnats.
Och vissa av dörrarna, hade en bäst i att inte öppna alls.
Allt jag får fram är post-modern smörja som tillsammans framstår som om MTV hade kräkts, det är svårt att inte skriva sig själv på näsan när de mentala-klyschorna haglar genom hjärnbarken.
Är det här ett förprogrammerat mönster som tillslut skickar en bortom summan av kunskaperna och rakt in i nästa dimension.
"stream of consciousness" och all sån där hoola baloo.

Med mina medel går det inte ens att förstå hur en ska kunna förhålla sig till verkligheten, en verklighet som jag med min nyvunna kunskaper börjat ta slut.
Allt härifrån, är bara för dig.

Fredagen den 13

Alla i min alder planerar för framtiden, pensionssparar föder fram lite ungar, köper hus och växer in i sina förbestämda roller.
Min plan är att avsluta min framtid/samtid, pa ett sa pass skonsamt sätt som möjligt för min omgivning, det värsta jag kan tänka mig är att nagon ska ta illa vid sig av det här valet(fuck you isafall din själviska jävel!).
Jag vill bara slinka ut omärkt och osaknad av alla, helst skulle jag sluppit födas alls.

Jag vill redan nu be om ursäkt för att jag ens levt.

idag är en san dag da jag önskar att Mormor fick sin vilja igenom och att jag blev aborterad, bade min pappa och mamma hade haft mycket värdigare liv om jag inte hade funnits.
jag är oönskad, white trash och en äcklig bastard född ur den äckligaste formen av köttslig-lusta.

född i ett jävla industrigetto, härdad av industriell-misär formad av ett defekt sätt att uppfatta livet. tilldelad roller och status som jag aldrig velat ha eller ens suktat efter.

Jag är ingen, jag är död för dig.