VIII a blast from the past #4 Philosophy with the king of the forrest, Revelations I: In the Wild

Jag öppnade dörren och började vandra, vildmarken kallade på mig och jag följde vägen som jag fann framför mina fötter.
Det var i början av april och snön föll gles för att smälta bort när den rörde vid den fortfarande milda jorden.
I fjärran hördes en hackspett men förutom det ambienta ljudet som vildmarken gav mig så var det endast mina andetag och mina fötter som gav ifrån sig ljud.
Jag tog mig beslutsamt fram genom den karga bushen för att snart komma till mitt mål, ett mål som inte funnits förräns resan hade börjat, men ändå det som jag visste skulle bli mitt mål.
Jag gjorde min väg genom vegetationen och kom tillsist fram till en glänta.
Jag lyfte mina ögon från marken och där stod han Wapiti, Skogens Konung.
Han höjde sitt huvud och krona och bemötte min blick med sina mörka ögon. Jag fick en uppenbarelse av att han bjöd in mig i sin domän och jag var tvungen att visa vördnad i hans kungarike.
För han visste att människorna "styrde" i städerna, men här ute var det han som var kung. Inga lagar styrde hans land, här var det leva och låta leva som var rätt och fel.
Och gick man över hans gräns så var han den första att rätta mig i ledet.
- Det här är långt bort från din fristad unge herr människa
Hans röst var grov, djup och vis.
-Vad exakt för dig till Den heliga markens kungarike? Har du kommit som så många innan dig för att jaga dess konung?
Eller är du här för att skövla dessa uråldriga varelser, som stått här långt innan din dynasti ens börjat?
Han stod så graciöst och lugnt i sin glänta, han var ensam. Han visste att en kung måste möta sina fiender själv, Och hans ända fiende var fångenskap, förtryck och död.
- Nej ers höghet. Jag söker mig till ditt kungarike för att få svar, vi människor är sådanna av naturen att vi försöker söka en mening med det som sker i vår förvrängda verklighet.
Han såg på mig med sina stora mörka ögon och log.
- Min Son, din ras är beroende av att rättfärdiga sin existens, ni tror att ni är herrar över den här världen och att ni kan bestämma över den bäst ni vill.
Jag känner att du trots dina nobla försök fortfarande söker rikedommar och bekräftelse som alla andra av ditt slag. Vad får dig att tro att du är viktigare än den minsta myran eller den största valen?
Han gick närmare mig och stirrade djupt i mina ögon.
- Du förstår min gosse, för att världen ska kunna bli en plats av fröjd, glädje och kärlek så måste alla av ditt slag släppa sina bojor, alla ni måste släppa eran hunger och egoism.
Allt ni måste göra för att leva i harmoni med varandra är att öppna era sinnen och låta er uppslukas av de krafter som bor i jorden och dess själ.
Alla ni måste ransaka er själv och få frid genom att ge istället för att få.
Han vände om och började gå ifrån mig, när han kommit fram till kanten av dungen så vände han sig om och sa:
- Jag känner något i dig, du kanske har kraften att ta dig ut. Men även jag kan ha fel, och även OM du lyckas ta dig ut så kanske inte det hjälper.
Vi är alla döende min son och det ända jag kan säga om allas framtid är att vi alla kommer dö.
Men var inte rädd, för en ny Kung kommer ta min plats, en ny son kommer födas och ett nytt liv kommer tändas.
Han tittade upp mot himmelen medans han sa sina sista ord till mig.
-Så Människo-son, om du kan finna kärlek för oss i ditt hjärta så kommer vi alltid att finna kärlek i våra, var inte rädd för människor.....det är i eran natur att döda varandra.
Vilket absolut inte är logiskt.........men det är sant.
Efter de orden hoppade han in i skogen igen, han försvann in i myllret av träd, mossa och stubbar.
Jag vände mig om och började vandra, jag visste att jag hade träffat en sann kung. En riktigt royalitet, en sann monark.
Han skyddar sina gränser mot det onda som inte ens existerar, han skyddar sina gränser mot det som kan skada det han älskar.
Men det är dessutom allt han gör, han utökar inte sina gränser och han styr inte över någon. Men han beskyddar de sina, han beskyddar allt som lever i hans rike och han gör det endast för att det är hans uppgift. Han får ingen betalning, han får ingen parad, inga ärofyllda historier...för även om han är en Kung så är han "bara" en Älg....