De senaste dagarna har jag "lyckats" undgå själva jakten på fröken K och istället kommit till en mycket intressantare insikt.
Runt 21:30 21:40 ungefär så går jag runt i mina gamla kvarter för att hitta någon fin och intressant människa att dela min flaska gin med.
Då från ingenstans ser jag en liten, liten man som sitter på en bänk med en öl och en cigg som höjer sitt "glas" och säger:
-Salut!
Jag svarar genom att höja min 7/11 mugg med Gin & Tonic och säger:
-Skål!
Han vinkar in mig och den första tanken som slår mig är "äntligen någon att snacka lite skit med" jag börjar gå mot honom och han ler stort.
Precis innan jag kommer fram ställer han sig upp och sträcker fram sin hand "Alejandro" säger han varpå jag svarar "Victor".
Jag sätter mig ned och vi börjar prata, efter några korta ögonblick så flyger en stor syrsa och sätter sig på min arm.
"Han gillar dig" säger han.
"Ja, om han gillar mig såpass mycket så ska jag låta honom sitta kvar" svarar jag.
"Vet du hur jag vet att han gillar dig?" säger han på sin brutna svenska.
Jag svarar med ett litet ställt "nej, gör du?"
Han ler och tänder en ny cigarett och forsätter "det är för att du utstrålar en positiv-energi, jag märke det när du kom gående det var därför jag höjde mitt glas till dig".
"Du förstår, jag är en shaman" fortsätter han....jag vet inte riktigt vad jag ska svara så jag väljer att bara lyssna.
Han håller sedan en lång monolog om det shamanistiska livet och hans tidigare liv som Gerilla-soldat i Chile och på Kuba.
Han rekommenderade mig två böcker som jag definitivt ska titta närmare på.
Men det läskigaste var nog när jag kände att det var dags för mig att dra mig vidare och innan jag hinner ursäkta eller ens signalera min avfärd så sa han:
"Vart ska du ta vägen nu?"
"Jag ska hem och packa, för jag reser hem till Stockholm imorgon" varpå han svarar.
"Vi kommer nog ses igen, skicka mig en signal så kommer jag att svara"
Vi tog varandra i händer och jag började promenera därifrån, och precis som när vinden började vina och kasta mitt hår åt alla håll och kanter så känner jag en ny känsla för första gången i mitt liv, harmoni.
skrivet sommaren 2009
