del 2: Prologue

Jag kan inte längre föra simpla mentala narrativ, vanligtvis stängda dörrar har för natten öppnats.
Och vissa av dörrarna, hade en bäst i att inte öppna alls.
Allt jag får fram är post-modern smörja som tillsammans framstår som om MTV hade kräkts, det är svårt att inte skriva sig själv på näsan när de mentala-klyschorna haglar genom hjärnbarken.
Är det här ett förprogrammerat mönster som tillslut skickar en bortom summan av kunskaperna och rakt in i nästa dimension.
"stream of consciousness" och all sån där hoola baloo.

Med mina medel går det inte ens att förstå hur en ska kunna förhålla sig till verkligheten, en verklighet som jag med min nyvunna kunskaper börjat ta slut.
Allt härifrån, är bara för dig.